47% av eleverna i åk 8 i Hallstahammar klarar inte målen i ett eller flera ämnen. Det är nästan varannan elev och det är katastrofalt dåligt! Skolan är ju ett kommunalt ansvar och jag menar att majoriteten i Hallstahammar sviker våra barn och ungdomar genom att inte lyckas vända problemet med de vikande kunskapsresultaten.
Jag saknar handlingskraften, viljan, och energin! Det känns som om majoriteten abdikerat och bara accepterar faktum helt enkelt. Det är otroligt frustrerande. Vill man ens förändra?
När vi från oppositionen kommer med konkreta förslag röstas vi notoriskt ned det har man givetvis all rätt att göra men de egna förslagen lyser samtidigt med sin frånvaro. Givetvis har majoriteten mål men brinner man för dem, brinner verksamheten för dem och är man beredd att göra det som krävs för att nå dem? Jag är tveksam.
I maj 2011 efterlyste Richard Andersson (V) en prestigelös lösning på skolans problem i Hallstahammar. Jag saknar fortfarande den viljan att verkligen samarbeta för att nå verklig förändring. Istället upplever jag att prestigen är större än någonsin. Konstruktiva förslag välkomnas inte varken från oss eller från verksamheterna.
Jag är oroad för framtidens skola i Hallstahammar. Vi ligger efter och riskerar att komma allt längre på efterkälken ju längre tiden går. Våra barn är värda bättre och våra lärare är värda bättre! När går vi från ord till handling?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar