Het debatt om förskolan

Ikväll har vi haft en het debatt i kommunfullmäktige angående de stora barngrupperna i förskolan. Jag själv och Jenny Olsson har fått stor kritik från majoriteten för att vi jämfört förskolan med svinstallar. Men vet ni vad om det är det som behövs för att få till en förändring - då är dte värt det! Här kommer mitt första inlägg i debatten:

Ordförande, åhörare, närradiolyssnare fru ordförande i BUN Christina Aspenryd.
Jag undrar vem det är som sitter på grenen och vem som sågar och svärtar ner Hallstahammars kommun fina rykte.
Vem är det som sitter i majoritet? När man läser fru Aspenryds svar kan man tro att det är jag som är ordförande i BUN och sett till att vi har stora barngrupper i förskolan när det egentligen är precis tvärtom.
Förskolan och stora barngrupper i förskolan var det som 2006 fick mig att engagera mig politiskt.

Vad har hänt sedan dess?
Tydligt är att i alla fall EN sak –

Barngruppernas storlek har än en gång ökat. Och det skrämmande är att vi fortfarande inte löst barnomsorgsfrågan på ett hållbart sätt.

I de allmänna råden som finns för förskolan rekommenderas 15 barn/grupp, färre ner till 12 barn i småbarnsgrupper –

I Hallstahammars förskolor finns barngrupper med upp till 24 barn. Det plus den utökade personalstyrkan gör att våra barn har mindre plats än en gris att vistas på i förskolan. Vem om någon är det kränkande mot än mot vår personal som arbetar hårt för att göra ett bra jobb och vad ger det för signaler till våra innevånare?

Om barngrupperna är för stora riskerar de små barnens utveckling att hämmas, skriver barnpsykiatrikern Magnus Kihlbom i sin nya bok om de allra yngsta i förskolan.
–De små barnen är utan tvekan de som drabbas allra hårdast när barngrupperna växer och vuxentätheten minskar. En fyraåring kan klara sig hyfsat ändå, men jag undrar hur politikerna tänker när det gäller de allra minsta, säger han.
”En förskolelärare säger: Vi lever i en verklighet där....förskolan har en given plats för den svenska familjen.
Vi som arbetar med små barn ser varje dag betydelsen av att finnas på golvet och vara delaktig när det lilla barnet upptäcker "sig själv" och sin omgivning/omvärld. Det blir så tydligt, att det är HÄR och NU som självkänslan hos barnet växer och stärks! -Så viktigt!!”

Frågan är bara om vi i Hallstahammar ger förskolepersonalen den möjligheten och barnen den förutsättningen?
Jag är skrämd över att de synpunkter som framförs från personalen på förskolan och föräldrar inte tagits på större allvar.
Det var jag som i nämnden väckte frågan om en redovisning av barngruppernas storlek i januari. En genomlysning som tillsammans med ett starkt föräldraengagemang verkar ha skakat om majoriteten och äntligen fått den att vakna och se verkligheten och agera! Vad hade hänt annars?
Jag hoppas nu verkligen att den här frågan får en både kort- och långsiktig lösning – för våra barns skull. Även om de konkreta förslagen fortfarande lyser med sin frånvaro.