(S)ociala media inte populärt hos alla

Socialdemokraterna och framför allt Catharina Pettersson (S) i Hallstahammar reagerade på att jag i måndags Facebookade och Twittrade från kommunstyrelsens sammanträde.

Det är inget nytt. Jag Facebookar, bloggar och twittrar från de flesta möten jag är med på.  Det finns det fler som gör.Jag brukar tom "checka in" på kommunhuset och säga att "nu är jag här". I måndags var vi minst tre som var ute på Facebook under kommunstyrelsemötet. Så länge kommentarer och inlägg handlar om positiva rapporter om Hallstahammar och okontroversiella frågor är det tydligen okej. Problemet i måndags var att jag skrev om en fråga som var intressant för medborgarna i Hallstahammar, en fråga som engagerat. Då blev det helt plötsligt inte ok längre.

I måndags handlade det om lokalutredningen i Hallstahammar, en het fråga som vi haft medborgardialog kring. Jag rapporterade om vilka frågor vi diskuterade under hela kommunstyrelsemötet. Jag la ut information om vad de olika förslagen var (som dessutom redogjorts i delar muntligt innan mötet på tex medborgardialogsmöten) och jag berättade hur omröstningen gick (efter att omröstningen var avslutad). Det var tydligen inte OK. Så får man ju inte göra... Det borde jag fattat...

Nu är det slut med medborgardialog för vår del fick jag veta via den ledamot som fick ta emot utskällningen för vad jag hade gjort på Facebook och Twitter. 

För mig är sociala media ett sätt att bedriva mitt politiska arbete på. Jag gillar sociala media. Det går snabbt, är enkelt och är dessutom fantastiskt roligt. Det är också ett sätt få synpunkter kring politiska frågor på, ett sätt för medborgarna att komma i kontakt med mg som politiker och dela med sig av sina synpunkter på eller helt enkelt ställa en fråga till mig på.

Jag kommer att fortsätta skriva om politik på sociala media. Jag har inte gjort något fel. Praxis handlar i det här fallet inte om några lagar, rättsfall eller domar. Praxis handlar om vad kommunalrådet tycker att vi som politiker i Hallstahammar ska göra och inte och hur det ska göras. Det kallas något helt annat än praxis - det kallas för härskartekniker och jag går inte på dem längre. Sorry...

Jag blev inte politiker för att sitta tyst på en stol i fyra år och dansa efter Socialdemokraternas pipa. Jag är Folkpartist, jag är socialliberal och jag är inte tyst, varken i verkligheten eller på sociala media.