Spel för gallerierna

Igår var det kommunfullmäktige med budget och Folkets Hus inköp som stora punkter på dagordningen. Vad det gäller budgetdelen blev jag faktiskt igår uppriktigt förbannad på kommunalrådets raljerande.

Hon får gärna kritisera våra förslag och tycka att de är fel men att tidigare år skylla på att vi är sena med våra förslag och sedan i år när vi lämnar in det i god tid försöka sätta sig in i våra förslag kvällen innan, dessutom säga just det i talarstolen och sen skylla på att man inte förstår - det gör mig upprörd och det känns inte speciellt seriöst.

När majoriteten sedan dessutom från talarstolen lägger till diverse andra löften utan att ha dem finansierade och förankrade får det mig att fundera över hur insatta de är i sin egen budget egentligen. Men det förstås - de har ju en stab av tjänstemän som får sätta ihop deras förslag och vi gör våra egna på kvällar, helger och luncher när vi får till det. Hur som helst har de en väldigt låg resultatnivå, en gigantisk investeringsplan och i stort sett obefintliga pengar om något oförutsett skulle hända.

Majoriteten är stolta över att ge 80% i pris och lönekompensation till nämnderna men det man glömde säga är att man samtidigt lägger ett sparbeting. Först ger man alltså med ena handen för att sedan ta med den andra.

Majoriteten vill gasa och bromsa samtidigt. Det ungefär som att driva och förhålla samtidigt (för att tala fikonspråk från ridsporten) och ibland kan det ju fungera en kortare stund om man sitter på en välutbildad häst men ibland gör man inte det och då slutar det inte lika bra. För att övergå till andra hästkrafter så slits bromsarna och bensinen går åt snabbare – det blir helt enkelt både dyrare och en ryckigare färd. Alliansen förordar en annan färdväg men den föll inte majoriteten i smaken. Jag är dock övertygad om att flera av våra förslag så småningom kommer att genomföras på ett eller annat sätt.

Folkets hus återkommer jag till i ett helt eget inlägg =)